Utbytesstudent

Tidigare idag satt jag på stationen och väntade på en skjuts. Det var ganska folktomt där, förutom några taxichaufförer som stod utanför sina bilar och väntade på kunder. Då plötsligt kommer det fram en tjej.

Hon: Pratar du svenska?
Jag: Ja?
Hon: Jaha, jag skulle möta en utbytesstudent här, det var därför jag undrade. Men du är inte den antar jag.
Jag: Nej, det är jag tyvärr inte, haha.
Hon: Okej.

Hon går därifrån. Några sekunder senare slår det mig att jag sa "tyvärr inte". Varför? Det räckte tydligen inte med att bara säga "nej, det är jag inte". Vad ville jag åstadkomma med ordet tyvärr? Ville jag undermedvetet meddela att det var synd att jag inte fick följa med henne hem?

Jag börjar bli rädd för mig själv. Det måste jag säga.