Jag tänker ofta på mitt bröllop, om jag nu någon gång får ha något. Jag tänker mig hur jag står längst fram i kyrkan med en tår i ögat och ser min blivande fru skrida (säger man så?) in i en fantastisk bröllopsklänning. Jag tänker mig hur jag ska titta henne i ögonen när prästen läser texten om vad äktenskapet innebär. Jag tänker mig hur folk ska kasta ris och rosenblad på oss när vi kommer ut ur kyrkan.
Varför tänker jag på det här? Jag börjar bli rädd för mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar