Dåligt uppdaterat

Jag har blivit kass på att uppdatera den här bloggen, men ska ta tag i det någon gång i framtiden. Under tiden finns min bilddagbok för de som är intresserade. Vi hörs om nån/några månader!

Omklädningsrum

Jag vet inte om jag har varit på allmänt dåligt humör nu på kvällen, men i omklädningsrummet på gymmet störde jag mig på sjukt många grejer. Bland annat:

• Folk som äter tonfisk i omklädningsrummet. Det stinker liksom sen.
• Folk som rakar sig i handfaten vid duscharna. Varför kan man inte göra det hemma?
  
• Folk som böjer sig framåt efter något när de är nakna.
• Folk som snyter sig i duschen.

Är det bara jag som är känslig och blir äcklad av allt det här? Gör folk samma saker i damernas omklädningsrum?

Blä.

Engelskabok

Jag har en 250-sidorsbok på engelska att läsa till imorgon, och jag tänkte börja med den idag. Jag räknade med att en sida tar ungefär 1,2 minuter att läsa, vilket skulle ge en total tid av 5 timmar.

Klockan 18 började jag läsa, och beräknade därför vara klar till klockan 23. Vid 18:30 ungefär började jag känna mig väldigt trött, och tänkte att blunda lite i fem minuter bara borde göra gott. Fem minuter senare vaknade jag upp och kollade på klockan. Nu var den 20:30. Jag sov i två timmar!

Nu har jag ätit allt energigivande jag hittat i huset. Hallonsylt, vispgrädde (som förövrigt inte var alls god att dricka ovispad), druvsocker, två koppar kaffe, och något konstigt gammalt polskt godis jag hittade i ett skåp.

Jag är pigg som fisk nu. Jag darrar lite också, men det är nog bara sockret.

Nu läser jag till 01:30. Det blir jättebra!

Alkohol och 50+

Min köra mor & far, samt ett tiotal bekanta träffas en gång i månaden hemma hos någon för att "äta och ha det lite trevligt". Jag tycker det är jättebra, eftersom jag då på regelbunden basis får ett helt hus för mig själv på en fredag/lördag-kväll.

Kvällen till ära var det dock dags att träffas hemma hos oss. Vid 18-snåret började det ringa på dörren, och människor efter människor släntrade in. Själv höll jag mig uppe på mitt rum.

Någon timme senare känner jag att det är dags att gå ner och hälsa, och kanske även få med mig lite mat upp. Sagt och gjort. Jag hälsade på alla och var social i ett par minuter. Sedan ursäktade jag mig, sa att jag var tvungen att plugga derivator inför mitt matteprov på måndag, fixade lite mat + cheesecake, och slank upp på mitt rum igen. Jag hade noterat att de flesta av gästerna vid det här laget var lite lulliga.

Kort därefter hör jag någon av dom ropa "skål för derivator!", och strax efter det "skål för Magnus Härenstam!". Detta skålande för obegripliga saker fortsatte sedan under hela kvällen. Jag tror till och med jag hörde "skål för Nya Guinea!" och "skål för tvångsrakning!".

"Äta och ha det lite trevligt". Bah! Super sig fulla är vad de gör! Dessutom har en person däckat på våran toalett. Han ska tydligen sova där tills imorgon.

Sverige borde ha en max-åldersgräns för alkohol.

Utbytesstudent #2

Jag har funderat lite mer på gårdagens händelse. Hon trodde att jag var en utbytesstudent som inte pratade svenska. Alltså trodde hon inte jag var ifrån Sverige.

Ser jag ut som en utländsk person? Ser jag ut som en polska som kommit hit för att städa? Gör jag det?

Jag måste bli bättre på att vara svensk. Fan.

Utbytesstudent

Tidigare idag satt jag på stationen och väntade på en skjuts. Det var ganska folktomt där, förutom några taxichaufförer som stod utanför sina bilar och väntade på kunder. Då plötsligt kommer det fram en tjej.

Hon: Pratar du svenska?
Jag: Ja?
Hon: Jaha, jag skulle möta en utbytesstudent här, det var därför jag undrade. Men du är inte den antar jag.
Jag: Nej, det är jag tyvärr inte, haha.
Hon: Okej.

Hon går därifrån. Några sekunder senare slår det mig att jag sa "tyvärr inte". Varför? Det räckte tydligen inte med att bara säga "nej, det är jag inte". Vad ville jag åstadkomma med ordet tyvärr? Ville jag undermedvetet meddela att det var synd att jag inte fick följa med henne hem?

Jag börjar bli rädd för mig själv. Det måste jag säga.

En man

Jag var hos optikern idag. Det fanns dock ingen personal bakom disken, och det var flera som stod och väntade på hjälp. Och det var inte så att personalen var borta nån minut för att hämta något. Jag väntade i säkert 10 minuter utan att det kom någon. Tanken slog mig att plocka ner alla glasögon och sånt i en papperskasse och springa därifrån, men det verkade lite ohederligt.

Då blev en av männen som väntade på hjälp lite otålig. Eller man och man, en äldre man. Eller, nja.. en gubbe helt enkelt. Han sa högt: "Nuförtiden sitter ju alla och uppdaterar webbsidorna istället för att ha personal i affären."

Jag log inombords. Det är ju ganska sant.