Ibland blir man trött på att alltid åka buss. Efter att jag varit och tränat skulle jag ta spårvagnen ner till Resecentrum, men 30 meter innan jag kommer fram till hållplatsen åker den. Eftersom jag har en buss ut till mig på landet att passa hinner jag inte vänta 10 minuter på nästa spårvagn, utan försöker istället ta en buss ner till resecentrum.
Precis när jag kommer fram till busshållplatsen glider buss 117 in.
Perfekt, tänker jag. När jag klivit på säger dom att denna buss ska byta chaufför, och att den nya
chauffören inte finns på plats. Efter 7 minuter dyker han upp, och bussen börjar köra. Vid det här laget är jag väldigt stressad och oroad över om jag ska hinna med bussen som går till mig från Resecentrum.
Det visar sig dock att den nya chauffören är en jävel på att köra, och när vi närmar oss Resecentrum verkar det som om jag ska hinna med min buss. Ända tills bussen får stanna. Det står nämligen en
silvrig Audi mitt i vägen. och det är så smalt så att bussen inte kan köra förbi. Två minuter senare kommer en tjock man, bärandes på en
tv, ut till
Audin. Han kunde tydligen inte ha parkerat bilen 20 meter bort där det fanns en ledig plats.
Det måste ju ha blivit alldeles för långt att bära på tvn.Iallafall, bussen kan till slut köra vidare, och precis när den rullar in på Resecentrum åker min buss därifrån. Jag känner mig tom, förnedrad och tatuerad. Jag har ingen aning om varför jag känner så, men det rimmar.
Lite iallafall.Istället för att vänta i 45 minuter på nästa buss ringer jag min far för att försöka fixa skjuts hem.
Pappa: (viskar) Hallå.. jag sitter på ett möte.
Jag: Hej! Du har inte lust att åka hem tidigare då?
Pappa: Nej, jag sitter på möte. Det är viktigt.
Jag: Men kom igen, jag har ju missat bussen. Nästa går inte
förrän om typ 2 timmar.
Pappa: För
fan Jakob. Jag vet att nästa går om 35 minuter. (lägger på)
35 minuter?
Haha!
Jag vet vem som inte ska få nån julklapp av mig i år.Jag lyckades iallafall hitta en annan buss som stannar 15 minuters
promenad ifrån mig. Jag tog den.
Hellre det än att vänta.När jag hade gått av bussen och var på väg hem till mig stannade en bil och vevade ner rutan. Det var ett pensionärspar med en hund
som tyckte att min väska såg så tung ut, och frågade om jag ville ha skjuts. Aldrig i hela mitt liv har jag blivit så rörd. Det var med nästan tårar i ögonen som jag klev ur deras bil, tackade så mycket för skjutsen,
och vinkade hejdå.Jag är så glad att det finns människor som bryr sig om andra. Till skillnad från den tjocka gubben i den silvriga Audin. Må sliskiga borgare äta på hans skägg!